Vilar i mig själv

Vila i sig själv

vilar en stund i mig själv



känner hur kraven

och spänningarna släpper


duger


finns bara till,

och det är gott



ältande tankar stirrar inte

längre ilsket tillbaka,

stulna på sin dominans



väljer friden



släpper sorgen



frimodig

lätt och stilla inom mig


känner


början     på något nytt

Människor i Stockholm

Människor ser så konstiga ut nuförtiden,

eller är det jag som fallit ur ramen?

Fikar på Kulturhuset

Irma Schultz tolkar Joni Mitchell;
det hänger en bild vid rulltrappan

Det borde varit jag,
jag vet det borde varit jag

Överallt detta sorl
under, över, från sidan,
mediabruset

Är det någon idé att läsa tidningen?
i morgon händer det ju ändå något nytt


Vara med sin tid

För Sverige i Tiden
Är vi fortfarande en monarki?

De svarta klackarna mot betongen
så många klädda i svart

Varför är alla klädda i sorgkläder?
Var finns det röda?
gula, turkosa?
himmelsblå; rosa?