tisdag 10 maj 2016

måndag 25 april 2016

genom lidret





vi går genom lidret

i vintersvalka
i hagelskur och halka

tanken väsnas                                       vill ut

men stannar kvar och blir förkrympt

vill skrika:                      jag står inte ut längre!
stumhet följer
hålla tand för tunga

halvspringer vid din sida  
                                         du går med fasta steg i jämn takt

             om man inget säger, så har man inget sagt
                           och det kanske är bäst ändå

Man kan låtsas att allt är bra
Man kan låtsas att man inte lider
Man kan låtsas att man är någon annan            
              som trivs i den här livssituationen

           så gör det inte så ont        
så känns det inte så meningslöst

söndag 24 april 2016

bränningen i din våg


        Ville jag vara                          bränningen i din våg

         luften under dina vingar
          strålen som lyser                          fram genom molnen
     
                   när de skingrats  efter  gråblå oroshärdar

ville jag vara stigen där du går
sädesfälten vajande i vinden

den tröstande handen
som torkar dina tårar

fåglar flykt över stranden

ville jag vara                           allt det jag inte förmår           

 den som blåser bort saltet

                                                  i dina sår


torsdag 21 april 2016

din kärlek

När du vilade  i mig

öppnades dörren

till något nytt


ännu inte namngivet


skärvor drogs ihop till

former och helheter:

synteser av det liv jag levt


mina inre ögon öppnades,

orkade se och möta det jag inte

tidigare förmått omfamna


*

 fylldes av tacksamhet

*

styrkan var inte farlig för dig


den hotade dig inte



behövde inte krympa
 '

                                 för att passa in


ängslan att förlora försvann

   
                                                 krampaktigheten löstes upp


lugn kom i dess ställe


Förälskelsen  

                                        som alltid skrämmer mig


övergick i  F R I D



i lövsprickningens tid våren

 kan man se någon, älska någon   
               
                                    bortom pålagda illussioner?


när man är inlindad i vaksamhet,   vilande i ickeseende   och hopp om  trygghet


om man redan innan tror sig veta utgången... 

         
                                                ska man vandra stigen ändå

ett da capo


golgata med blodiga fötter


nej, inga mer smärtsamma upplevelser lagda på kärlekens altare!


 defaitos, jag vet


man kan vandra med små försiktiga steg


är förälskelsen en illussion i sig själv

                     ett rosa skimmer över vem den andre är

eller är den en gudomlig Nåd fylld med möjligheter


 en väg att lösa upp det hårda  och kalla inom 
:kärleksmagi

  kan den vara helande istället för förtärande, uppslitande

en dragkamp mellan två viljor


en väg som inte leder mot ättestupan fylld med tårar


den pilgrimsresan vill jag göra

trött på svärmeri,  
erhålla  substitut för kärlek, som alltid vittrar sönder
när blicken klarnar och förnuftet återvänder


rädd att  göra jag dig  gruvligen besviken


vill nog ändå tro, att det går


ladda livet med ömhet och kär lek

vill tro på den vidunderliga kraften


onsdag 20 april 2016

kastar mig ut i tillitens hav



kastar mig ut i tillitens hav

ljumma cirroccovindar

möter min kind

kaskader av gnistrande

vattendroppar

lovar glädje och äventyr

rostiga krångellås

av ängslan brister

faller rustning

över blommande ängar              solsken fyller min blick  

lätthet bevingar varje steg

skyndar runt hörnet

och vinkar

kom!
       



lördag 16 april 2016

strimmig längtan i mjölkvit dager

 ditt kön reser sig mot mitt

                                    strimmig längtan i mjölkvit dager 

 i de förlorade själarnas land


håller krampaktigt din kala hjässa

ansikte mot ansikte

tårar pressas tillbaka

mot ögonlobens portar


Döden hela tiden närvarande

i frenesins landskap

förödmjukelsen i lemmars dans
               
                                          mot skör hinna 
    
åtrå  beslöjad i verklighetens  närvaro

förvägrad  stumma vittnen
                     
                                          glor in genom smutsiga fönster

i galen timma

torsdag 14 april 2016

barndomens gunga

gungar dig

i barndomens gunga


högre och högre

mot det blå,

det fria

oändliga


du skrattar

lycklig


släpper taget

och flyger

som Pan


rundar universum

landar i alla himlar


återvänder i ett

leende



onsdag 13 april 2016

vilar ömt



famnar lyckan

lite på avstånd


spirande

igenkännande

sökande


trevar undan melankolín

söker prismor att luta mig i


i dina spår

vill längtan bo


i tilltro

vilar jag ömt





tisdag 12 april 2016

kapseisad



ligger med botten upp

havet är kyligt


ser allt under

med nya ögon

nya bottnar

där ljuset strilar

igenom

vanmakten har

fryst mina lemmar

flyter i evigheten

i en väntan



på förlösning

måndag 11 april 2016

kärlekens sorgklädda syster vemodet

     

       

     





        

       mötet med dig

    fick tiden att stillna


       
         i speglingen

        visade du mig

    vem jag alltid varit


   i det hisnande ögonblicket

         såg jag din själs

          oändliga vishet


           eko av vemod


          följer i dess spår

             

söndag 10 april 2016

mörk palett


Målar i de mörka tonerna

stålgrått svart dunkelblå

en bild av "persona non grata"

en bild utan försoning

en bild av smärta

av löje

av intighet


Målar så du inte ska förstå

inte väcka din sympati

inåtvänt

otillgängligt

 kargt


Inga pastellfärger

ingen sol, ingen vår

inga ord om kärlek


Jag målar i vanmaktens färger

i sorgens dova melankoli

försagd

oåtkomlig

gräver jag min väg inåt

fjärmar mig

närmar mig


varthän

det vet jag ej

fredag 8 april 2016

Cassiels bön

Låt människors blickar åter tindra
giv dem dem ögon som ger, inte tar.

Låt dem känna vad deras hjärta önskar
och lär dem se igenom tomma  intryck.

Öppna deras öron för kärleksfulla ord
och det som äkta är och inte avtrubbande.

Låt dem sakta sina steg och inte rusa
genom livet, utan att uppleva var stund levande.

Låt dem inte räkna mängden upplevelser, utan  kraften i dem de och har och haft.

Låt dem vara fullständigt närvarande med alla sina sinnen
i ögonblick av glädje och tillit.

Låt dem förstå att cynism inte är ett önskvärt tillstånd
utan ett genomgångstadie, i en läkeprocess.

Låt dem alltid hoppas på att det finns änglar,

för de finns.

tisdag 5 april 2016

vårkänslor



dina lockar leker mjukt                      
nuddar vid min hud

ryser av välbehag

dina ögon ler skälmskt        glittrar förföriskt och ömt

vingarna i dess språng               väcker  l u s t och l ä n g t a n

spinner livet i detta nu           vi har lekt leken förut, jag vet

ivrar mina händer           in i dina                      i värmen av liv
flätas samman i växelverkan av givande
åtrå blixtrar till och sänder varma vågor neröver låret och skötet

måne  möter  sol
natt  möter  dagring

årstid lämnar och återföds
 i vår

söndag 3 april 2016

ta min hand en stund


svart och otillgängligt,
illaluktande
fuktigt dyigt


sorgen



se mig bakom detta



min önskan att få ge,
glädjas och finnas till


just nu är allt förborgat

i ett dis av vanmakt


ditt ingen når


sträcker ut en hand till dig


att ta

lördag 2 april 2016

evighetsnära


evighetsnära


famna mig
mjukt evighetsnära

i  ett stilla andetag
vilar vi

klädda i varandets
fulländade
ögonblick

torsdag 31 mars 2016

onsdag 30 mars 2016

natten

natten


Natten kommer

mörkret kryper
närmare
ömsar tid

lösgöra sig, omformas
jaget tunnas ut
väggarna i medvetandet bryts ned

tankarna svävar fritt
sprids ut
 i  ett rus

tanken avväpnas,
längtande

Himlen är tyst
väntande
min dolska blick ska möta din
i ljuset
älskansvärd med stråk av vemod

årsringar av eoner
ger känslan av
att vara mindre utsatt

 Requiem


...

tisdag 29 mars 2016

ställd









ställd

kluven motivation
klänger kvar i gamla önskningar        strävanden
kan det räcka

ansvar för nuet                             bara vara
följa lusten                                   vari består min lust

kratta
sitta i solen en stund
se knopparna komma


vartåt lutar det
inget veta
kanske ana                        


förbiilande tankar
fragment i tiden


meningsfullt             m e n i n g s l ö s t
det mal på                omvartannat        
gycklande


ond : ogod                                moralisk, vems moral
introvert     extrovert
vilar i mellanläge

balanserar med ett ben på var del av
gungbrädet
minns barndomens parklek

den som söker sitt
har jag blivit  en sån

vara ställd i nuet

måndag 28 mars 2016

tiden är mogen



Oron blöder  
ur rinnande tystnad                                          tär mitt inre
vältrar sig fram                              
i utsådd förtvivlan

                                                                              bleknar
                                                                               stegras
                                                               huden spricker upp

vilket sår
vems smärta

ur rispan i molnet

Ljuset
                                                   vems var skammen
                                                   den skyddlöst troende
                                        begapade begabbade flyr in i sprundet
i ruelsen  och rädslan    
                               
                                                    Tiden är mogen
                                                                          



lördag 26 mars 2016

snäll




snäll : sa snäll
omstritt farligt
springer på syllarna
i tågets rikting
snelltåg

rusar över trottoaren
isig vind piskar mot ansikte
snömodd
väjer undan
halkan undflys
fukt sipprar in
i kängor från i fjol

ansiktet slutet
ett förlåt               som längtar ut

nynnar sången inombords
na-na na-na-na  na

hålla sig inom ramarna i
e x i s t e n s e n
tillvarons slut
alltings upprinnelse

fjäderlätt tanke
jag är i overkligheten
stort är smått och smått är stort
t i l l b a k a
allting vill tillbaka
in i kärnan

utmätt tid blinkar
som fyren
drar kappan hårt om mig
andetag vilar i andetag

                  -





onsdag 6 januari 2016

träden viskar












träden viskar


att du kommer


när du är klar


kronorna rister ned


kristaller som landar  i min nacke


kittlande kyssar från norr



när mina drömmar

där allt är möjligt

söndag 3 januari 2016

tiden bara går

sångtext 


tiden bara går


tiden bara går
och jag står här och ser på
tänkte göra något viktigt
men nu börjar det bli sent

tänkt och älskat
och förblindats då och då
och tiden bara går
ja tiden bara går

drömde om så mycket
och livet kändes långt
nu tittar jag i kalendern
och det är ganska trångt

stoppa tiden, tag min sång
gör dagen vilsamt lång
att hinna ventilera
min spröda längtans språng

nu är det ganska sent
och månen skiner blekt
på stigen där jag går
men i min tanke är du
ständigt med mig


stilla

stilla vilar mitt hjärta
i dvala
går  i íde
från stormande
känslor

det sargade
jaget vilar
i skygghet

låter inte 
bitterhet plöja

djupare linjer

nogsamt odla
själens blomster,
bygga rede
av självkärlek
och hempyssel

det finns inget
att bevisa,
bara ta hand
om sig själv



över sjungande vatten



springer över sjungande vatten


toner tumlar runt i mitt sinne

gäckande trioler slingrar sig över


dova bastoner,  dunkande som från jordens hjärta,


spelar lätt på mina känslovingar

i piruetter fängslar mig den blå tonen


andas fri, andas lycka


mojnande moll följer på


klingande, sprittande dur