ditt kön reser sig mot mitt
strimmig längtan i mjölkvit dager
i de förlorade själarnas land
håller krampaktigt din kala hjässa
ansikte mot ansikte
tårar pressas tillbaka
mot ögonlobens portar
Döden hela tiden närvarande
i frenesins landskap
förödmjukelsen i lemmars dans
mot skör hinna
åtrå beslöjad i verklighetens närvaro
förvägrad stumma vittnen
glor in genom smutsiga fönster
i galen timma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar