du sällsamma människa
som utan avsikt
efter egen vinning
kommer bakom
mina skyddande murar
välsignad är du
oförställd med
hjärtat öppet,
fylld av tillit
värmer du mitt inre
i mötet med dina ögons ljus,
hittar jag mitt
inne i din mjuka närvaro
plockar jag ned sten för sten
av mitt försvar och
låter dem vittra sönder
vågar sakta tro igen
bygger av leran och gruset
en bro av vänskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar