heliga altare

Hjärtat förtvinar

förtvivlar, ömmar

tvehågsen, irrar jag i

rannsakans kammare

som en Ofelia, förlorad.



Skrev, Du är död för mig!

raderade alla mail, klipp

och bilder!

Glöm, förinta, glöm!



Ont gjorde det och tomt är det

när heliga altaret huggits ned.

Allt vad illussion och falskhet var,

mina skeva föreställningar och

romantiserade begränsningar.



Så inser jag att du inte alls

är död för mig,

utan bara mer verklig.



En mer nyanserad bild

växer fram för mitt inre.

Och livet går vidare

med ännu en lärdom,